Superinnebandy

Man kommer in till omklädningsrummet inför vilken träning som helst. Man känner lukten av otvättade träningskläder, tigerbalsam och kön. Det känns som att träningen kommer bli som tusentals andra träningar i ens extremt långa innebandyliv.

Men så igår möts man av en chock, på en av bänkarna sitter en kille som känns igen på sina röda kinder, sitt ovårdade hår och sin konstiga blick. Min kropp möts av värme då våra blickar möts, och jag känner att äntligen   händer något som spräcker upp den trista gråa vardagen för mig. Sen att han går in och gör den sämsta träningen jag sett sen "is-i-magen" och "två-vänsterfötter" försökte sig på att tjäna dom stora pengarna inom innebandyn är lätt att glömma vackra dagar som denna.

Förövrigt räknas ett innebandyår som 9 människoår, tiden är ju inte den snabbaste ibland..



Ursäkta min franska, orkar inte läsa igenom det jag skrivit.

Förlåt för det lite längre uppehållet, haft fullt upp den senaste tiden. Först sköt man Usama, sen kraschade man ett parti, skrev en självbiografi, räddade människor som fastnat i gruvor etc, standardgrejer dvs. Nu är man iaf tillbaks till verkligheten och jag tänkte att jag skulle dra några ord om dagen före den här dagen.



Man går in, ger 110% i varje närkamp, sänker en 8-10 inför den stora drabbningen, sen går man ut och levererar på topp, ändå vaknar man upp ensam, bakis och fattigare än föregående dag. Men jag är inte bitter, inte.

Matchen då, den slutar 7-5 till skås fördel och bloggen har självklart jagat ikapp en spelare för en lite mer djupgående intervju. Han väljer dock att vara anonym, pga all den risk han tar för att ge intervjun till vår kära blogg.