Superinnebandy

Jag vill börja med att än en gång be om ursäkt för den inaktiva bloggen ni har drabbats av. Jag har, likt dom alla främsta författarna genom tiderna, drabbats utav skrivkramp.

Så eran naturliga fråga i huvudet borde lyda, "Vad har hänt sen sist?", och tro det eller ej men jag tänker besvara frågan. Jag bryr ju mig om er läsare, ni är som dom fula ankungarna jag försöker ignorera existensen på men som ändå finns där och kräver mig på all min uppmärksamhet.

Den största händelsen är väl att Big Brother har börjat, och ni med någorlunda slutledningsförmåga förstår att jag inte kom med, och ni som känner mig förstår nog besvikelsen jag lever med. Däremot reste jag mig på nio och har nu sökt till farmen, skam den som ger sig. Nu sitter ni säkert och försöker lista ut sambandet mellan innebandy och BB, jag kan ärligt säga att det finns inget samband. Vissa saker går bara före innebandy.

Vad kan vi säga om innebandyn, den ädla sporten jag ägnat alldeles för mycket tid på. Jo, det har gått åt fanders helt enkelt. "Det viktigaste är inte att vinna, utan att delta" är citatet som kanske bäst förklarar läget. Att förklara läget satt långt in, så jag väljer här att runda av istället. Klokt.

Match på lördag, MISSA DEN.

Jag vill börja detta inlägg med att be om ursäkt för jag bidragit med det svenska språkets förfall. Det var aldrig min mening att skada språket och nu sitter jag här bakom skärmen och skäms. Jag hoppas ni kan ta mig till era hjärtan åter, för det är där jag vill höra hemma. Med detta sagt så går jag vidare med något viktigare, innebandy.

Jag hoppas att ni läsare har någorlunda koll på vad som händer ute i vårt avlånga Sverige, om inte så kan ni sluta läsa här, och ni som känner er tillräckligt insatta i nutidsorientering får mer än gärna fortsätta läsa. Under några veckor här under det nya året har innebandy kommit med i våra stora svenska tidningar, och jag tänkte ni skulle få ta del av mina tankar kring detta mirakel.

Vi börjar med den första nyheten, den större av dessa nyheter. Fadern som släppte av sin son ute i det kalla för en dåligt genomförd turnering. Rykten säger att detta är en påhittad historia, men här på bloggen utgår vi från att den är sann. Så vad tycker jag, innebandyguden? Om ni frågar mig så tycker jag det är helt rätt att släppa ut sonen i det vilda, har man spelat dåligt, bidragit till sportens fula sida så kan man gott bli uppäten av vargen, jag vill nästan gå så långt att jag tycker det var ett litet för mjäkigt straff. Med detta sagt hoppar vi vidare till den lite roligare nyheten.

Engelholms stolthet, pojkar 14 jordsnurr, har kommit på ett roligt sätt att suga in sig av spelsystem och det bör såklart hyllas, inte kapas som det nu gör i media. Undertecknad har själv tagit efter det här och infört tjejnamn på allt jag gör, T.ex. Skita är att göra en kristina och borsta tänderna är en maja-lotta.


Petra, Drömtjejen.

Med detta sagt ska jag nu göra en kristina, och jag ber om ursäkt i förhand för min Svenska, orkar inte läsa igenom mitt våldtäktsförsök på det Svenska språket.

 För det första vill jag klargöra i detta blogginlägg att jag inte är en kille som gillar att ge mig själv beröm i tid och otid, skulle bli så tråkigt för omgivningen att lyssna på då det finns en hel del som skulle kunnas hyllas i denna kropp.

 Till rubriken, landslaget. Varför spelar jag inte i landslaget, den frågan ställer sig nog inte bara jag, vi är nog runt nio miljoner som slösat bort ett flertalet timmar på att komma fram till ett svar på denna fråga, som bör lägga sig strax ovanför palmemordet under viktiga utredningar. Här nedan lägger jag in ett par punkter som jag själv tror har spelat in en roll då jag inte blivit uttagen en endaste gång.

1) Kanske den punkt som förklarar det bäst, ojämna lag. Dom andra länderna har självklart ringt till vårt kära förbund och sagt att dom är rädda att om jag spelar så försvinner det sista lilla hopp dom har på att vinna. Det skulle innebära att dom hellre lämnar WO än deltar i stora mästerskap, och det skulle döda sporten. Logiskt.

2) Dom vill inte slita ut mig. Då innebandyn i framtiden kanske blir en OS-sport så vill dom att jag ska kunna spela då, det skulle ju öka sveriges chanser att vinna det historiska första OS-guldet i innebandyn med 85%. År 3984.

3) Sponsorfrågan. Då intresset för innebandyn skulle stiga enormt, så är det självklart att det skulle komma en hel del nya sponsorer. Troligtvis skulle förbundet få alldeles för mycket pengar genom sponsorer så dom inte skulle veta vart dom skulle göra av med alla pengar, därav låter dom mig inte spela i landslaget.

 Det här är tre punkter jag tror jag speglat in när dom valt att sålla bort mig inför varje landskamp. Det ända jag känner är att det är trist för publiken, då jag inte behöver landslaget, men landslaget behöver mig.

Man kommer in till omklädningsrummet inför vilken träning som helst. Man känner lukten av otvättade träningskläder, tigerbalsam och kön. Det känns som att träningen kommer bli som tusentals andra träningar i ens extremt långa innebandyliv.

Men så igår möts man av en chock, på en av bänkarna sitter en kille som känns igen på sina röda kinder, sitt ovårdade hår och sin konstiga blick. Min kropp möts av värme då våra blickar möts, och jag känner att äntligen   händer något som spräcker upp den trista gråa vardagen för mig. Sen att han går in och gör den sämsta träningen jag sett sen "is-i-magen" och "två-vänsterfötter" försökte sig på att tjäna dom stora pengarna inom innebandyn är lätt att glömma vackra dagar som denna.

Förövrigt räknas ett innebandyår som 9 människoår, tiden är ju inte den snabbaste ibland..



Ursäkta min franska, orkar inte läsa igenom det jag skrivit.

Förlåt för det lite längre uppehållet, haft fullt upp den senaste tiden. Först sköt man Usama, sen kraschade man ett parti, skrev en självbiografi, räddade människor som fastnat i gruvor etc, standardgrejer dvs. Nu är man iaf tillbaks till verkligheten och jag tänkte att jag skulle dra några ord om dagen före den här dagen.



Man går in, ger 110% i varje närkamp, sänker en 8-10 inför den stora drabbningen, sen går man ut och levererar på topp, ändå vaknar man upp ensam, bakis och fattigare än föregående dag. Men jag är inte bitter, inte.

Matchen då, den slutar 7-5 till skås fördel och bloggen har självklart jagat ikapp en spelare för en lite mer djupgående intervju. Han väljer dock att vara anonym, pga all den risk han tar för att ge intervjun till vår kära blogg.

Jag vill först och främst be hela svenska folket om ursäkt för all kaos och osäkerhet jag skapat genom att inte underhålla denna blogg med inlägg minst en gång i veckan. Förlåt mig, jag sitter här och skäms.

Det har tydligen avverkats ett VM i den glädjegivande sporten innebandy under detta blogguppehåll. Själv är jag besviken över varför förbundskaptenen inte hörde av sig, såg mig själv som en självklar spelare i denna trupp och denna besvikelse lär nog sitta kvar tills demensen slår in.

Kan även säga några ord om min träningsnärvaro, när vi ändå är inne i innebandyspåret. Den ska bli bättre, men det är väl inte så svårt att förbättra. Kommer jag ner en gång i månaden så ökar närvaron med ungefär 100 procent, mer kan ni väl inte kräva?

Sen vill jag rikta en känga mot huvudet på sälen i silja lines logo. Hur kan man få böter för svineri på en finlandsfärja då man åker färjan enbart för att svina?

Även haft ett inbrott i bilen, stereon borta och med den 95% av glädjen med att köra bil. Dvs att nu överväger man nästan tunnelbana/buss när man ska iväg, men bara nästan.

Avslutar detta inlägg med att säga att imorgon spelas årets sista seriematch. Vet inte vilka vi möter, men gissningsvis är det en bunt av inavlade universitetsstudenter med svåra koncentrationssvårigheter. När vi ändå håller på och gissar så drar jag till hejvilt med ett slutresultat till denna match,  14-4. Fyra i baken pga julfest, tidig matchstart och det blåa golvet(ironi).

Märkte nyss att jag har internet så här får ni en kort summering över matchen.

Vinst, det räcker.

Kan bli så att undertecknad kommer vara utan internet ett x antal dagar. Självklart hoppas jag pöbeln, dvs ni, finns kvar när jag införskaffat mig mitt nya bredband.

För helgens motstånd står det ett lag jag förknippar starkt med årets högtid, varje år. En högtid som får mig att tänka tillbaka till härliga fyllor, glada lekar och uppväckt dagen efter i någon buske av en granne som tydligen hade samma mål med kvällen som undertecknad.

Tippande är ju uppenbart inte min starka sida och tur är väl det för annars hade man väl varit för perfekt. Jag säger bara tvåsiffrigt till dom gula. Segern firas självklart med en pizza, nersköljd med lite av den finare fulölen från systemet och med trevligt sällskap genom Tiger. Sen beger sig jag och "knugen" till den närmaste svartklubb, för att fika med fikaflickorna och sen kanske styra upp en efterfest i hans jacuzzi. Mulligt, mycket mulligt.

Först och främst vill jag svara på "Tob Gun" om utvärderingar av samtliga spelare i laget, med en enkel fråga. Tror du inte M-ax och hans psyke ger upp då? Jag fingrerar namnet pga att jag är en helt okej kille som inte vill hänga ut någon inför ungefär hela sveriges befolkning. Det är sån jag är, snäll dvs.

Nog om det, jag tänkte att jag skulle försöka utveckla denna blogg, och även mig själv genom att komma med något helt nytt, något jag aldrig har testat mig på förut. Var nu snälla mot undertecknad då det känns som han farit ut på djupare vatten, ge mig gärna konkret kritik, så jag kan utveckla mitt språk till den eminente Strindbergs höga nivå. Det nya är att jag testat mig på att skriva en dikt, en dikt där jag tänkt på den kungliga, manliga och fartfyllda sporten innebandy.                       

Att vinna tekningarna är viktigt, därför består veckans innebandygodis av två vinnande ställningar i slaget om bollen.



Kyligt att stampa med foten under tekningen. Det visar på en stark teknik och ett självförtroende som borde skrämma dom flesta i mittcirkeln.

Som sagt var undertecknad/expertens tips inget att hålla fast vid i storm. Segrandes ur mötet mot djurklubben, dock inget fyrasiffrigt slutresultat till dom gulas favör. Inte blev jag miljonär heller.åt pipsvängen, är ett uttryck jag skulle vilja använda mig av för att beskriva tankarna efter resultatet från gårdagens omgång V75.

Jag bör även passa på att be om ursäkt för detta inlägg, det kunde ha varit bättre. Nog om det, nu ska det sovas.

Vi beger oss mot Stockholms lite sämre kvarter för att möta ett lag där namnet starkt drar tankarna mot Island och deras nationalsport. Vad vi tycker om djurplågeri kan vi ta upp någon annan gång, men det är något vi inte stödjer, om vi ska vara snälla i språket.

Experten, dvs undertecknad, tror på ett fyrasiffrigt resultat till de gulas favör. Däremot ska tipset kanske tas med en nypa salt, då undertecknad har spelat bort otaliga summor på hästarna, men Förhoppningsvis styr vi upp det när V75 imorgon utspelar sig på Jägersro. En klassisk bana där vi hoppas på mycket publik, jämna lopp och ett resultat som går undertecknads väg mot jakten på miljonerna.

Med dessa miljoner skulle jag stödja välgörenheten fullt ut. Hörde du det, karman?