Hemmafight.

För helgens motstånd står det ett lag jag förknippar starkt med årets högtid, varje år. En högtid som får mig att tänka tillbaka till härliga fyllor, glada lekar och uppväckt dagen efter i någon buske av en granne som tydligen hade samma mål med kvällen som undertecknad.

Tippande är ju uppenbart inte min starka sida och tur är väl det för annars hade man väl varit för perfekt. Jag säger bara tvåsiffrigt till dom gula. Segern firas självklart med en pizza, nersköljd med lite av den finare fulölen från systemet och med trevligt sällskap genom Tiger. Sen beger sig jag och "knugen" till den närmaste svartklubb, för att fika med fikaflickorna och sen kanske styra upp en efterfest i hans jacuzzi. Mulligt, mycket mulligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0