Superinnebandy

 För det första vill jag klargöra i detta blogginlägg att jag inte är en kille som gillar att ge mig själv beröm i tid och otid, skulle bli så tråkigt för omgivningen att lyssna på då det finns en hel del som skulle kunnas hyllas i denna kropp.

 Till rubriken, landslaget. Varför spelar jag inte i landslaget, den frågan ställer sig nog inte bara jag, vi är nog runt nio miljoner som slösat bort ett flertalet timmar på att komma fram till ett svar på denna fråga, som bör lägga sig strax ovanför palmemordet under viktiga utredningar. Här nedan lägger jag in ett par punkter som jag själv tror har spelat in en roll då jag inte blivit uttagen en endaste gång.

1) Kanske den punkt som förklarar det bäst, ojämna lag. Dom andra länderna har självklart ringt till vårt kära förbund och sagt att dom är rädda att om jag spelar så försvinner det sista lilla hopp dom har på att vinna. Det skulle innebära att dom hellre lämnar WO än deltar i stora mästerskap, och det skulle döda sporten. Logiskt.

2) Dom vill inte slita ut mig. Då innebandyn i framtiden kanske blir en OS-sport så vill dom att jag ska kunna spela då, det skulle ju öka sveriges chanser att vinna det historiska första OS-guldet i innebandyn med 85%. År 3984.

3) Sponsorfrågan. Då intresset för innebandyn skulle stiga enormt, så är det självklart att det skulle komma en hel del nya sponsorer. Troligtvis skulle förbundet få alldeles för mycket pengar genom sponsorer så dom inte skulle veta vart dom skulle göra av med alla pengar, därav låter dom mig inte spela i landslaget.

 Det här är tre punkter jag tror jag speglat in när dom valt att sålla bort mig inför varje landskamp. Det ända jag känner är att det är trist för publiken, då jag inte behöver landslaget, men landslaget behöver mig.